Gunnar Gunnarsson

Den isländske författaren Gunnar Gunnarsson (1889–1975) skrev mestadels på danska, och nådde internationella framgångar; många av hans böcker finns på svenska men är svåra att få tag i. 1955 var han föreslagen att dela Nobelpriset med Halldór Laxness, men föll till slut bort i Svenska Akademiens diskussioner. Efter att ha flyttat tillbaka till Island 1940 ägnade han sig åt att översätta sig själv, med omtvistat resultat – han gav nämligen sig själv rätt att ”förbättra” böckerna.

Nu har Ingrid Kampås gripit sig an med att översätta två av hans viktigaste böcker, Advent och Svartfågel, till modern svenska. Utgivare är förlaget Thorén och Lindskog.

Advent är berättelsen om en bonde som ger sig ut i snöovädret tillsammans med sin häst och sin hund för att leta rätt på bortsprungna får. Den har stora existentiella djup, och Jón Kalman Stefánsson berättar i en efterskrift till den svenska utgåvan att han läser om den lilla boken varje jullov.

Svartfågel bygger på dokumentation från ett berömt mordfall på 1800-talet, och kallas på omslaget för ”den första isländska deckaren”. Framför allt skildrar den mästerligt vad som händer med människorna i den lilla bygden när sanningen gradvis uppdagas tack vare utredaren Schevings idoga arbete.

Man får hoppas att utgivningen fortsätter, för det finns mycket att ta av. Vikivaki från 1932 finns inte översatt alls, men inleds med att de döda reser sig upp ur sina gravar. Saliga äro de enfaldiga (okänd översättare, 1921) skildrar samma historiska händelser – vulkanutbrott, spanska sjukan, suveräniteten – som Sjóns Máni Steinn (på svenska 2014), men på ett helt annat sätt.

Vill man läsa mer om Gunnar så gav folkbildaren (och översättaren) Stellan Arvidsson ut en hel bok 1960: Gunnar Gunnarsson, islänningen. Författare kan ansöka om vistelse i de två hus som han lät bygga åt sig på Island och sedan donerade: Skriðuklaustur på Östlandet och den villa i Reykjavík som nu inrymmer det isländska författarförbundet. 

Text: John Swedenmark