Isländska språkets dag

Isländska språkets dag firas den 16 november varje år, på diktaren Jónas Hallgrímssons födelsedag, och det delas ut ett pris i hans namn till någon som befrämjat det isländska språket: författare, språkforskare, pedagoger, och kanske mest anmärkningsvärt år 2000 till popsångaren Megas – som ju förvisso är en stor diktare.

Årets mottagare är skolbibliotekarien Dröfn Vilhjálmsdóttir, som har lagt ner stor möda och uppfinningsrikedom på att få barnen att bli bokläsare.

Alla som vistats på Island lägger märke till omsorgen om språket, inte minst detta att tillverka nya ord av gamla ordrötter för nya företeelser, istället för att låna in från andra språk. ”President” betyder ordagrant ”den som sitter framför”. Följaktligen är det isländska ordet forseti, ”framförsittare”.

Men traditionen utmanas från två håll. Engelskan tar över alltmer, särskilt i umgänget med apparater och appar. Och en allt större del av befolkningen på Island har numera isländska som andra språk.

Det första problemet, engelskan, är ett reellt hot, och kan förutom att importera en främmande vokabulär på sikt leda till oönskad förenkling av modersmålet. Arbetskraftsinvandringen är däremot någonting som kräver en förändrad inställning: man kan inte bara sluta lyssna när någon inte pratar perfekt, eller skälla ut servicepersonal som inte kan språket.

Facket kräver språkundervisning på betald arbetstid. Språkforskarna, i synnerhet Eiríkur Rögnvaldsson, läxar upp dem som förfasar sig. Förra presidentfrun Eliza Reid var öppen med sina bristande kunskaper i grammatik. Och framför allt har det uppstått en hel generation av poeter vars isländska inte är deras modersmål – ja flera av dem har blivit poeter tack vare flytten till isländskan, såsom Maó Alheimsdóttir och Jakub Stachowiak, båda från Polen, och ryskan Natasha S. För några år sen utkom antologin Polyfoni av utländsk härkomst.

Så språket lever och frodas, men kravet på perfektion skruvas ned. Det är bra för alla inblandade. Och kampen mot anglicismerna förs på många fronter, vilket ibland lyckas, men ständigt är lärorikt och bildande.